Kolhydraterna är den energikälla som kroppen föredrar först (även om den kan klara sig utan den), alltså den energikälla som förbränns snabbast för att det krävs mindre syre för att bryta ner den i jämförelse med de andra energikällorna.
När kolhydraterna har spjälkats hamnar de alla i större eller mindre grad som glukos, ett annat namn är blodsocker, vilket är mer förekommande.
Detta blodsocker tas sedan upp av alla våra organ och används som energi efter vårat behov, där det överflödiga lagras.
Vår hjärna är helt beroende av en stabil tillförsel av blodsocker. Därför kan lågt blodsocker leda till obehag och irritation. Hjärnan ger då kroppen besked om att äta, helst då något sött, eftersom det höjer blodsockernivån snabbast.
När kolhydraterna har spjälkats hamnar de alla i större eller mindre grad som glukos, ett annat namn är blodsocker, vilket är mer förekommande.
Detta blodsocker tas sedan upp av alla våra organ och används som energi efter vårat behov, där det överflödiga lagras.
Vår hjärna är helt beroende av en stabil tillförsel av blodsocker. Därför kan lågt blodsocker leda till obehag och irritation. Hjärnan ger då kroppen besked om att äta, helst då något sött, eftersom det höjer blodsockernivån snabbast.
Blodsocker
Eftersom vår energikrävande hjärna till viss del är beroende av glukos (kolhydrat) som bränsle så måste blodet alltid innehålla en viss mängd blodsocker. Mellan måltiderna bör den vara ca: 5 mmol (0,9g) glukos på liter blod.
Äter man en måltid med lågt GI (mer om det senare) på kolhydraterna, stiger blodsockret så att det efter en timme ligger på kanske 7 mmol/ liter blod.
Det som händer när blodsockret är högt är att buksportkörteln utsöndrar insulin (som är nyckeln till våra celler) till blodet. Det signalerar till alla kroppens celler och till levern att ta upp socker. Därav så sjunker socker nivån i blodet efter några timmar. Hur snabbt beror på kvaliteten på kolhydraterna vid måltiden.
Äter man en måltid med lågt GI (mer om det senare) på kolhydraterna, stiger blodsockret så att det efter en timme ligger på kanske 7 mmol/ liter blod.
Det som händer när blodsockret är högt är att buksportkörteln utsöndrar insulin (som är nyckeln till våra celler) till blodet. Det signalerar till alla kroppens celler och till levern att ta upp socker. Därav så sjunker socker nivån i blodet efter några timmar. Hur snabbt beror på kvaliteten på kolhydraterna vid måltiden.
Ett överskott av socker omvandlas till glykogen som lagras i våra muskler och i levern. Leverns glykogen kan lätt sönderdelas till glukos med hjälp av hormonet glukagon så att blodsockernivån hålls konstant fram till nästa måltid.
Händer det att vi äter kolhydrater med dålig kvalité, dvs högt GI, så pumpas det ut stora mängder insulin för att snabbt reglera blodsockernivån, och det är där som problemet uppstår. Det höga insulinpåslaget som sker för att snabbt sänka blodsockernivån gör att blodsockernivåerna lätt hamnar under de normala värden, och då kompenserar kroppen det genom att producera andra hormoner, bland annat kamp-, flykt- och stresshormoner som adrenalin, noradrenalin och kortisol. Då blir man oftast inte så trevlig , men det är ett tecken på att systemet fungerar som det ska.
Om nu detta upprepas måltid efter måltid så orkar cellerna till slut inte att svara, de blir insulinresistenta. När cellernas förmåga att ta upp blodsocker sviktar stiger blodets sockerhalt. Bukspottkörteln försöker att kompensera utan resultat och följden blir att både sockret och insulinet konstant har onormalt hög koncentration i blodet. Detta kan på sikt leda till diabetes.
När sockerhalten är hög i blodet, tar levern upp mycket socker, om insulinnivån är hög. Levern klarar inte av att lagra så mycket socker och den gör därför om sockret till fett för långtidslagring i fettväven. Man blir helt enkelt fet av högt blodsocker och högt insulin.
Om blodet får mer socker än ämnesomsättningen kan hantera verkar sockret som ett ”gift” i kroppen. Det fäster på de röda blodkropparna och vid de proteiner som fungerar som vertyg, i vår ämnesomsättning. Den ”oreda” som uppstår kan leda till det metabola syndromet, med allt vad det innebär.
Händer det att vi äter kolhydrater med dålig kvalité, dvs högt GI, så pumpas det ut stora mängder insulin för att snabbt reglera blodsockernivån, och det är där som problemet uppstår. Det höga insulinpåslaget som sker för att snabbt sänka blodsockernivån gör att blodsockernivåerna lätt hamnar under de normala värden, och då kompenserar kroppen det genom att producera andra hormoner, bland annat kamp-, flykt- och stresshormoner som adrenalin, noradrenalin och kortisol. Då blir man oftast inte så trevlig , men det är ett tecken på att systemet fungerar som det ska.
Om nu detta upprepas måltid efter måltid så orkar cellerna till slut inte att svara, de blir insulinresistenta. När cellernas förmåga att ta upp blodsocker sviktar stiger blodets sockerhalt. Bukspottkörteln försöker att kompensera utan resultat och följden blir att både sockret och insulinet konstant har onormalt hög koncentration i blodet. Detta kan på sikt leda till diabetes.
När sockerhalten är hög i blodet, tar levern upp mycket socker, om insulinnivån är hög. Levern klarar inte av att lagra så mycket socker och den gör därför om sockret till fett för långtidslagring i fettväven. Man blir helt enkelt fet av högt blodsocker och högt insulin.
Om blodet får mer socker än ämnesomsättningen kan hantera verkar sockret som ett ”gift” i kroppen. Det fäster på de röda blodkropparna och vid de proteiner som fungerar som vertyg, i vår ämnesomsättning. Den ”oreda” som uppstår kan leda till det metabola syndromet, med allt vad det innebär.
Enjoy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar