Ramlade med cykeln

Hej på er!

Måndag och ny start på veckan. Eventet Våga Hälsa som jag var huvudarrangör för är över och måste säga att det känns väldigt skönt! Det har tagit mycket, mycket, mycket mer tid än jag trodde att det skulle göra. Som tur var kunde jag lägga tiden på det, annars har det inte gått.

Rubriken på detta inlägget stämmer. Det var när jag skulle ner till en radio intervju förra onsdagen som jag ramlade. Jag var lite sen (har blivit en tids optimist på senare dar) till intervjun och trampade på lite extra. Jag cyklade på asfalt och skulle svänga in på en grus väg. Det var när jag kom ut i gruset/sten som jag ramlade. Jag skrapade upp mitt knä och fick ett djupt sår. Även armbågen blev rätt så illa behandlad av gruset och stenarna.
Jag tog mig upp och en äldre man frågade ifall jag hade brutit något. Jag kände efter och konstaterade att inget var brutit (hade nog inte känt det ändå med tanke på allt adrenalin som pumpade). Det var nu som det slog mig, jag måste ju till den där radio intervjun. Samtidigt rann det en massa blod från alla mina sår, värst var knät. Jag blev förbannad över det som hade hänt och grämde mig högt och tydligt att jag ska ha ett event till helgen med löpskolning m.m. och insåg att det kommer att bli en omöjlighet med löpskolningen. Svordomar flög ur min mun samtidigt som jag försökte att lugna mig själv.
Det kom fram en tjej med sina två döttrar och frågade hur det var. Hon kollade på mitt sår och misstänkte att de skulle behövas att sy. Hon erbjöd sig att köra ner mig till min vårdcentral, då jag hade svårigheter med att gå och blodet som inte ville sluta att rinna. Väldigt uppskattat!!!

Väl på vårdcentralen fick jag rengöra alla mina sår från gruset och annan skit. Tjejen hade rätt angående mitt knä, det skulle sys. Armbågen blev också väl omhändertagen.
Jag behöver inte säga mer om läkarens insats när han gjorde rent mina sår med skalpel. Bedövningen hade nämligen inte hade tagit överallt, likaså när han sydde. Hoppas att jag slipper se honom någon mer gång!!

Vad medförde detta. Jo, jag har inte fått böja mitt ben på 5 dagar. På knät är ju vävnaden ganska så utsatt och det är lätt att man drar upp stygnen igen. Så likt en pirat med ett trä ben ”gick” jag runt på eventet i lördags och försökte att hålla humöret uppe! Löpskolningen fick jag ställa in.

Nu i efterhand var det en jäkla tur att jag inte bröt något. Likaså att jag inte slog i mitt huvud, jag hade ju ingen hjälm på mig.
Första gången i mitt liv som jag fick sy, så nu kan man checka av det från listan på saker som jag inte vill göra innan jag dör!

Nu väntar sakta men säker återgång till normal rörlighet i knät igen. Kommer att bli mycket rörlighetsträning och även fokus på stabilitetsträning med inslag av att fixa till muskelobalanserna som har skapats av detta, då jag har fått halta mig fram.

Nu vill man bara träna, har abstinens. Inte tränat sen i onsdags. Det var nog trots allt en välbehövlig vila. Har ju varit ganska så mycket nu den senaste tiden!

Vill passa på att tipsa er och även be om er hjälp att sprida ordet vidare om min löpargrupp som drar igång nu i september. Mer information hittar ni på min hemsida: www.yoursuccessvaxjo.se

 

Enjoy